Jag fick en rejäl tankeställare igår. Det som fick mig att tänka om var detta inlägget! Jag fick en helt annan syn på min egna hund. Freja är kanske rent utav en stressad själ. Inte understimulerad utan överstimulerad! Jag läste också detta någon annanstans på deras blogg, "hade varit bättre om fler visste om att en hund ska ha 18timmars vila på ett dygn och att efter en krävande dag är minst en vilodag ett måste!" Bara det är ju faktiskt något man ibland glömmer av. 

Vad jag ville komma fram till är att jag ska kämpa ännu hårdare med Freja, hårdare för att stärka kontakten mellan mig och henne, vårat band och våran tillit till varandra. För just nu så känner jag mig som om jag balanserar på en hal stock över en lavagrop. Dvs halkar jag så är det kört. MEN! Ett stort men. Det tänket är över! För Freja och Jag, kan balansera över den halaste stocken över den största lavagropen - Vi tillsammans!

Jag har så dåligt samvete! Igår när vi kom hem (jag hade Moa med mig hem) så fick brudarna varsitt stort saftigt ben. Dum som jag är tänker jag inte på att Freja är skendräktig (dvs, matgalen). Måste få fram här också att Freja aldrig någonsin annars bryr sig om att någon kommer nära hennes ben. Men, igår råkade lilla Moa komma för nära och Freja blev skogstokig! Dom rök ihop som aldrig förr.. Jag & Marcus fick fan slita isär dom. Jag skämmdes så jääääävla mycket över henne. Stackars Moa! Massa små bitmärken hade Moa & Marcus medan Freja inte hade en skråma. Jag har aldrig fått så dåligt samvete som när Moa fick åka hem till Mamma igen för att min hund hade ballat ur. Ush! Igår var Freja inte Freja, Freja var djävulen själv. 

Jag inser ju hur brutal hon är när hon är skendräktig & innan-efter-under löpet. Jag kan inte ha det såhär. Freja MÅSTE Steriliseras, jag kan inte se någon annan lösning. Det spelar ingen roll vad jag gör, hon är extremt jobbig under dessa tider. 

Jag behövde lätta mitt hjärta!
Snälla döm mig inte, det gör jag så fint själv. 
Min hund var en idiot igår, och faktiskt, så är det mitt fel.. 

Ush..

Åh! Vet ni hur glada tjejerna var förut när dom fick springa lösa i snön borta i inhängnaden? Sååååå lyckliga! Moa frös lite den lilla rackaren men annars så var det ren lycka vi fick se och njuta av. Nu ska vi snart lägga oss så fort vi sett klart på Winters Bone. Godnatt från oss! 

Nu har jag fått hit lilla Moa. Det var planerat från början att jag ska ha halva vårdnaden om goa-Moa. Dock har jag varit sjuk och annat som gjort att det har skjutits upp. Nu är det nya tag som gäller och då penicillinet var någon sorts mirakel medicin och jag mår mycket bättre, bestämde vi oss (jag & Maki) att ta hit Moa. Se hur Mocca & Amiina (katterna) reagerar och ta det därefter. Allt har gått jättebra! Just nu ligger tjejerna vid våra fötter i sängen och sover. Här kommer lite hundbilder!

Kan ni tänka er denna lilla rynkiga tjocka 8veckors valpen, bli till denna vackra donna?

Ja, hon är så vacker! 


Nu ska vi käka något här och titta på en film! Godnatt. (Inte för att jag kommer somna innan 6-7, men ja ni hajjar)

Keyra (Moas Mamma), Freja (Fostermamma), Hera (Fostermamma) & Moa. Krångligt? Äsch.

Vilken natt/morgon. Kunde inte somna förens klockan nio imorse. Vaknade sent på eftermiddagen med en hostattack och därmed kräkattack för att jag inte fick någon luft. Jag skojar inte när jag säger att jag aldrig har varit så här sjuk. Jag orkar ingenting! Tack gud för att min hund är så anpassningsbar och inte mår skitdåligt över att matte inte orkar någonting just nu. Trots det, får jag dåligt samvete! Min hund är mitt allt, utan henne hade jag inte varit den jag är idag. Eller om jag ens hade varit här det vet jag inte. Tur att jag har laddat skåpet med hundben från foderbilen! Så lite har hon att göra.


When God had made the earth and sky, 
The flowers and the trees. 
He then made all the animals, 
The fish, the birds and bees. 
And when at last He'd finished, 
Not one was quite the same. 
He said, "I'll walk this world of mine, 
And give each one a name." 
And so He traveled far and wide 
And everywhere He went, 
A little creature followed Him 
Until its strength was spent. 
When all were named upon the earth 
And in the sky and sea, 
The little creature said, "Dear Lord, 
There's not one left for me." 
Kindly the Father said to him, 
"I've left you to the end. 
've turned my own name back to front 
And called you dog, my friend."