Hera ligger med sin hårda muskelrumpa mot min höft.. Det är skit jobbigt, hon är stenhårt den hunden. Men ack så vacker med sitt underbett. Jag menar titta bara..

Hon är orubblig.. Fina fina Hera.

I natt sov jag väldigt gott. Jag, Freja, Hera, Moe, Moa, Mozart & Ted låg nämnligen allihopa i min säng. Trångt? Ja det kan jag lova. Underbart? Ja verkligen, så himla mysigt och varmt. Deras snarkande är rena sömnpillret för mig.


Var nyss ute i solen med alla valparna. Några grannar stannade upp och talade om hur bedårande dom var, hur fina och söta och snälla dom var. Tanten frågade vad det var för underbar ras..

Jag: Det är en blandning mellan Amstaff & Pitbull
Tanten: Pitbull... En sån hemsk ras...!
Jag: Pitbull ja, en UNDERBAR ras..!!
Tanten: Ja, det bror väl på ägarn..
Jag: Ja likväl som med vilken ras som helst.
Tanten: Mmhm, den är ju jättefin..

Gillar när folk tycker nånting dom inte vågar stå för...

När jag vaknade vid 10 tiden var det ingen direkt sol ute. Jag väntade länge på att solen skulle titta fram för jag ville så gärna gå en lång promenad i solen med mitt nya Limex midjebälte. Dock var solen bara framme en kort stund men jag lyckades endå tvinga med mig Kim & Mamma. Dom hatar mig för det. Det var faktiskt svinkallt, men jag är väl en aning hurtigare än dom. När jag gick med glatt humör och sa "det här är väl skönt" svarade dom med att  skaka på huvudet och säga "kan vi gå hem nu"... Ja vi kom därför inte så långt men en bit iallafall. Freja gick med klövjeväskan och var så duktig så. Hon förvandlas när hon har den på ryggen, för då jobbar hon. Det utstrålar hela hon. När vi möter favoritkompisen (en golden hanne vid namn Ozzy) så ägna hon honom knappt en blick. Hela hennes fokus var på mig. Så himla glad jag blev då! Yrvädret Hera blev dock lyckligare än lyckligast. Jag misstänker en crush imellan dom två..


Resten av dagen har vi bara legat i soffan och myst. Käkat kina mat och haft det allmänt gott. Försökt iaf! Imorgon tänkte jag ta med Freja och åka bort till min lägenhet. Wow, fattar ni.. MIN lägenhet.. Jag ska kolla vad som behövs fixas osv. Min & Frejas lägenhet i Majorna. Det kan inte bli bättre!

Häromkvällen skulle jag hälla upp foder till valparna. Jag ser hur en stor jävla spindel springer från fodersäcken och ut genom köket. Min första tanke var Amiina (den svarta katten).. Jag kastar henne på spindeln och hon börjar med sitt försök till avlivning. Det går inte så bra, Amiina är en liten katt.. Spindeln gick inte sönder hur hårt hon än slog med sina tassar. Jag känner hur paniken tar över och tänker att Gizmo (perserkatten som är utvecklingsstörd) inte är någon ideé att väcka ur sin koma. Jag ropar frustrerat på Freja som genast kommer springandes. Hon ställer sig i köket, tittar på mig och ser ut att fråga "morsan vad vill du att jag gör, jag är redo..." Jag pekar och skriker på spindeln och hon jabbar till den med tassen, blir jätteförvånad över att den rör på sig och backar tillbaka. Hon tittar på mig igen.. "Det funkar inte!" Jag fattar att det är ju ingen ideé om inte jabbningen dödade spindeln.. Så jag ropar på Hera.. Rusandes kommer Hera, redo som en soldat som ska ut i krig ungefär.. Viftar på svansen och tycker att sin paranoida Matte är skit rolig.. Jag pekar på spindeln, hon luktar på den.. Tittar på mig och ser ut att tänka "skojar du med mig eller" , sen går hon sin väg, tillbaka till soffan och somnar om.. Missnöjd över den tråkiga leken med spindeln.. 

Jag ger upp, jag har försökt med katten och två "livsfarliga kamphundar" och ingen av dom är kapabla till att döda en spindel. Jag tar upp Heras matskål och går till atack! Den krasade som när man trampar i en hög med pinnar.. Jag dunkade ihjäl den, gång på gång.. Freja såg jätteförvånad ut när hon tittade på från håll..

Lilla Amiina på sina dryga 1,5kg

Freja och Hera på sina 32 respektive 24kg

Hejsan! Wow, vilken dag. Den började bra, blev totalt förstörd men slutade lyckligt. Jag kan ju börja med att berätta det positiva. Dante, Rut & Lillemor är i sina nya hem. Alla tre hade det gått bra för och Rutan hade minsann lagt av en rejäl skithög i Bjarnes sovrum. Dante gjorde sig hemmastadd hemma hos Daniel ihop med Maud (Hera). Lillemor har också hamnat helt rätt. Underbar liten familj det där, Linda & Daniel + deras tik Troja är Lillemors nya hem. Det känns dunder det här.

Dock fick Ted ett nytt hem idag. Jag skulle litat på min magkänsla och inte släppt iväg honom. För det visade sig senare att killen ljög om sin livssituation. Jag blev fly förbannad och vi åkte genast och hämtade honom. Nu ligger han och nanar och är trygg igen. Jag grät när jag kom hem, jag grät för att jag bortsåg från min intuition! Jag grät för att jag hade skuldkänslor för att utsätta honom för dom timmarna i ett icketryggt hem. Jag grät, mycket!


Vackra prins! Vi ska nog hitta ett riktigt kärleksfullt seriöst hem till dig också!

Finn ett fel.. hahaha

Jo, sen ringde jag min kära Carmen. Insåg allvaret, att hon faktiskt åker imorgon biti och är borta i ett halvår. Jag grät igen, jag gråter aldrig, jag har skiiiit svårt för att gråta.. Men den här tjejen som jag har känt i 16 år kan få mig att gråta. Carmen är min storasyster! Jag ÄLSKAR henne! Jag kommer inte överleva detta halvår.. Vi fick lägga på i telefonen, annars hade vi lipat sönder oss. 

Jag sitter här, har ångest, är förbannad på killen, glad över dom andra valparna och förvirrad! Nu får jag hoppas att min otur vänder. Det kan inte bli så mycket värre, jag har nått botten och ställt mig upp. Jag har överlevt, jag har rest mig från det värsta flertal gånger. Jag är här, idag, nu! Jag ger aldrig upp!

Tack Familjen, Tack Bjarne, Tack Daniel, Tack mina fina vänner och ett stort Tack till Freja som håller liv i den lilla gnistan som finns inom mig. Nu kommer tårarna igen.. Godnatt

Jodå minsann nu är Mio också tingad, allas lilla favorit. Koma-Mio har ett hem! Det känns fantastiskt bra när man lyckas hitta hem som man känner är bra. Det är inte lätt kan jag säga. Fy sjutton vad idioter som har hört av sig. Nä ush, våra guldklimpar skall ENDAST till kärleksfulla, livslånga, seriösa, hundvana hem. Nu har Mio, Rut & Dante garanterade hem som väntar. Hem som vi valt ut med perfektion! Rut & Dante kommer att få växa upp ihop, som grannar hos människor som vi känner väl. Mio skall ända upp till uddevalla till en jättego tjej. Lillemor har ev. ett hem också, hos en jätte trevlig tjej och hennes kille + deras tik. Moa blir ev också tingad imorgon, vi får se. Det är också hos en vän till mig, i närheten. Sen är det bara lille pojkarna kvar, Moe, Mozart & Ted. Med tanke på deras bedårande sätt och utseende så ska det inte vara några problem. 

Freja tvättar Rut 

Rut i husses trygga famn

Bjarne & Kim med Rut & Mio

Bebisarna sover med Freja i soffan

Dricker majsvälling till kvällsmat. 

Freja, fostermamman har helt förstörda bröstvårtor. Hon älskar dessa valpar så mycket att hon inte ens säger till dom att sluta dia trots deras hemska krokodil tänder. Nä, nu blir det zink-pasta för hela köret. Den är jätte bra mot irriterad hud på känsliga områden. Den sista mjölken får jag handmjölka ut. Så hon inte går och får mjölkstockning i kylan eller nått.

Det är inte ofta jag längtar efter någonting, jag brukar aldrig se framåt eller tänka på framtiden. Jag brukar ta dagen som den kommer, försöka ta mig igenom den och inget mer med det. Men nu längtar jag fan till sommaren. Framför allt längtar jag till landet. Vi ska sätta upp staket runt tomten så att alla hundar kan springa som dom vill utan att skrämma livet ur grannarna. Vi ska sola, bada, grilla och bara ha det jävligt gött! Vad som gör mig lycklig är att se mina hundar lyckliga. Att se dom springa i ren glädje och skina som solar. Det gör mig lycklig!

Freja på våran badstrand förra sommaren

Flickorna väntar på bilen, på väg till landet

Freja på stranden

Freja badar

Freja, Hera & Figo på våran badstrand förra sommaren

Jag måste säga att jag blev väldigt glad utav alla fina kommentarer/sms som ni har skrivit. I min blogg och i keyras blogg. Framförallt blev jag väldigt glad när jag såg vad Camilla hade skrivit om mig i sin blogg. 

"Ni kan läsa 20 hundböcker.
Ni kan lära era hundar hundra kommandon.
Ni kan vinna alla hundtävlingar.
Ni kan få era hundar att visa respekt.
Men aldrig har ni fått mej att tro på det ni gör.
Jag vet bara sett en som vet vad kärlek till hund är.

Precis som hennes hundar skulle kämpa in i döden för henne, likaså kämpar hon för dom.
Det är hundägarskap för mej."

Jag har bara en sak att säga, det är ont om fina människor. Men hon är garanterat en av dom! Tack igen Camilla.

"Storyn" är publicerad i Keyras och Valparnas blogg också. Men för er som bara läser min publicerar jag den här med.

Detta är berättelsen om Keyra och hennes valpar. Vad som hände och hur vi kom dit vi är nu. Var snäll och ta er tid att läsa hela historien.


Jag börjar med att presentera mig själv. Mitt namn är Michelle Lagerström och jag fyller 20år i Mars. Mitt största intresse är hundar och har alltid varit det som ligger mig närmst om hjärtat. Jag är stolt ägare till två helt fantastiskt underbara hundar. Min äldsta tik är 2år, hon heter Freja och är en Presa Canario och Amstaff mix. Min yngsta tik heter Hera. Hon är 9månader och en blandning mellan Pitbull och Amstaff. Innan flickorna har jag också haft två hanar som tyvärr inte längre finns ibland oss. Den ena var en Shetland Sheepdog. Den andra var en blandras mellan, Schäfer, Samojed, Bernersenner, Howarvart, Golden & Labrador.


Min bror och hans tjej tog över Keyra genom en omplacering den 30:e september. I efterhand förstod vi att redan här var det fuffens, då inga riktiga papper blev påskrivna utan ”skulle skickas senare” ifrån uppfödaren. Allting gick bra och Keyra mådde kanon. Min bror kom hit efter någon vecka för att presentera tikarna för varandra. Keyra som var drygt 7 och en halv månad här var inte alls intresserad utav att leka. Vi tänkte inte så mycket mer på det utan accepterade henne för den hon är. Vad vi fick veta senare förklarade det mesta.


Allting flöt på som vanligt och tikarna började komma riktigt bra överens. Freja & Hera försökte gång på gång att få den nya tiken Keyra att leka. Dock misslyckades deras försök varje gång.

Den 11:e november råkade Keyra äta någonting som hon inte tålde och fick åka in till veterinären. Min bror frågade då veterinären varför hon betedde sig så underligt, dvs. att hon inte vill leka och att hon var väldigt matfixerad samt att hennes tuttar var svullna och hon såg överviktig ut. Veterinären frågade om det fans möjlighet till dräktighet och min bror svarade nej då han inte har låtit henne träffa någon hane, då sa vet. att hon kunde vara skendräktig då hon har haft sitt första löp. Han fick rådet att motionera oftare och dra ner lite grand på maten. Sagt och gjort! Min bror tog hennes hälsoråd på största allvar och började motionera oftare samt dra ner på fodret.


15:e nov var hon och hälsade på hemma hos oss och vi ser att hon har blivit större. Jag säger till min bror att han får boka en ny tid hos veterinären för ett ultraljud eller röntgen då jag misstänkte en dräktighet trots hennes unga ålder. (8 och en halv mån gammal)

17:e nov röntgas Keyra och det visar sig att hon är dräktig. Vet. gissar på valpning inom 10dagar. Alltså har min bror och hans tjej, tagit över en omplaceringstik som har blivit parad hos sin förra ägare vid 7mån ålder. Vi visste inte om vi drömde, hur kan någon utsätta en stackars valp för något sådant? Vinden vände och Keyra skulle härmed ha extra mycket mat och få motionera som hon själv vill. Vi förstod också varför hon inte var leksugen och varför hon var matfixerad. Hon var ju dräktig!

Vi bestämde att Keyra skulle flytta hem till oss (Mig och min mamma) då vi är lite mer hundvana och hundkunniga. Jag fick skjuta upp min praktik i två månade och Keyra fick nu assistans dygnet runt! På bara ett par dagar var hon hur stor som helst. Vi visste aldrig när dom skulle komma eller hur många. Vi var beredda på det värsta. Med tanke på hur ung hon är så kan vad som helst hända. Vi hade tom en fostermamma redo. (Freja min äldsta tik)

Min bror vände sig till ett hundforum för att få hjälp, åsikter och råd om vad han borde göra. Han blev i stort sett påhoppad och utskälld för hur man kunde para en sådan ung tik och låta henne föda valparna. Jag lade mig i disskutionen och förklarade läget gång på gång. Att abort var för sent och kejsarsnitt och avlivning inte ett alternativ då vet. Avrådde det då hon var gången för långt i dräktigheten och strax födbar. Vi gav tiken och valparna en chans och vi valde att kämpa för hennes rätt och för valparna.

27:e nov exakt 10 dagar senare som Vet. Gissade föddes 8valpar. Förlossningen fick förvånansvärt bra och hon tog sig an alla valparna. Dock var hon lite förvirrad och visste inte riktigt hur hon skulle göra och hela ”dia-valparna” blev jätteklumpigt. Men vi hjälpte till och med vår hjälp gick allt kanon!

Jag la ut en annons på blocket rätt tidigt, för att med säkerhet kunna hitta kärleksfulla seriösa hem åt dessa 8 underbara små varelser. Efter en dag strömmade hotbrev in och det öppnades en tråd om mig på ett annat hundforum. Jag förklarade åter igen situationen och fick råd utav en helt underbar kvinna. Då jag inte riktigt visste hur jag skulle gå tillväga fick jag rådet att ringa SKK, djurskyddet och polisen. För att göra en anmälan, då det är ett brott mot djurskyddslagen att para en tik under 18mån. Vi bestämde oss för att ta tag i det så fort allting har lugnat ner sig. (mer om det senare)

Under tiden då valparna växer och Keyra kämpar på, försöker min bror och hans tjej att prata med uppfödaren. Det gick inte särskilt bra då han tillslut ”tappade mobilen” ”inte var hemma” ”jobbade” osv. Vi förstod att han inte ville ha någonting med detta att göra. Vi fick inte heller numret till killen som Keyra bodde hos innan oss. Jag förklarade för min bror att vi tar det sen. Först och främst ska vi se till att Keyra och valparna utvecklas och har det bra.

Dom första veckorna med valparna var riktigt jobbiga. Dels för Keyra, för oss och för våra andra tikar. Vi fick hjälpa henne och valparna dygnet runt. Det var många svettiga timmar, med tårar och allt som vi tog oss igenom dom första veckorna. Sen började det hela flyta på. När valparna var 4v fick Freja komma in i valprummet. Hon gick rätt ner i valplådan och började dia valparna. Keyra var överlycklig, hon var inte längre den enda med ömma bröstvårtor. Freja & Keyra hjälptes åt med valparna, diade hälften var och när Keyra inte orkade mer, tog Freja på sig hela lasset medan Keyra kunde ägna sig åt något annat. Tugga sönder någon boll, leka med Hera osv. Freja hade nämligen redan börjat producera mjölk.

Keyra var bara hos valparna nödvändigtvis efter 4 och en halv vecka. Matdags och lite mys fick räcka. Freja tog på sig hela mammarollen så att Keyra kunde vila upp sig. Efter ett par dagar fick även Hera träffa valparna. Det gick jättebra och hon blev fort den nya ”lek-mamman”. Så med 1mamma och 2 fostermammor kunde valparna fortsätta sin utveckling utan problem.

Min annons blev borttagen. Jag försökte gång på gång återigen förklara situationen. Dock fick jag som svar att jag skulle höra av mig när valparna var födda. Jag förklarade att valparna i dagsläget är 5v. Fick inget svar. Jag valde att ha en annons i GP så länge.

Jag ringer till SKK och förklarar situationen. SKK kollar upp uppfödaren och han har avsagt sitt medlemskap alldeles nyligen. Därmed kan SKK inte göra någon anmälan och vi kan inte få hjälp därifrån så länge uppfödaren inte är medlem. Jag fick ringa till länsstyrelsen och prata med en djurskyddsinspektör. Berättade hela historien igen och fick göra en anmälan på uppfödaren. Jag försökte åter igen få ut annonsen, jag mailade flera gånger och berättade att jag fått godkännande ifrån SKK samt djurskyddet att ha en annons på valparna. Att uppfödaren är anmäld och att jag trots allt måste hitta hem till valparna. Efter en vecka får jag svar! Jag får lägga ut annonsen. Den borde vara ute imorgon om inte det krånglar igen.

I dagsläget är valparna 6v. Keyra fyller snart 11mån och har börjat flytta hem igen då hon har tröttnat på sina valpar. Fostermamman Freja & Lekmamman Hera ser efter valparna dygnet runt och är en stor tillgång för oss.  Två valpar har redan hem som väntar den 22:e januari. Rättvisan har äntligen skipats och vi fortsätter att kämpa för Keyra & Valparnas skull! Vi kämpar för att hitta kärleksfulla livslånga seriösa hem hos underbara människor med hundvana. Jag är mycket noga med vart dom hamnar och nöjer mig inte förens det känns perfekt!

Det var så himla trevligt att ha Carmen & Nina här på besök idag. Vi saknade dock våran Kim! Fan snart åker min älskade Carmen, hur fan ska vi klara oss i ett halvår utan dig? Helvete! Men jag är endå så glad för din skull!

Jag & Freja var ute på 45minuters powerwalk i den isande kylan förut idag. 

Vilar med valparna. Precis så dom får plats i valplådan.

Keyra, Freja & Ted sover i soffan

Vackra Mozart & Moe vilar vid elementet.

Mio i Carmens famn.

Tjena. Min syster har varit här idag och vi fick ihop programhanteringsarbetet. Rätt kul faktiskt! Kan ju ha och göra med att jag gillar datorer. Har iaf, kollat på lite kurser idag. Hittade en jättebra på komvux, ska ringa dom imorgon för att kolla om det finns nån plats kvar. Jag har börjat planera framåt, det känns äntligen rätt på något sätt. Jag vet villken utbildning jag vill ha, först nu! Men det är endå nu och inte aldrig. Så jag börjar med steg 1. Måste ringa min coach imorgon också då jag börjar praktik den 11:e. Om det finns en ledig plats så kommer jag inte att kunna gå praktiken utan hoppa på kursen den 11:e istället. Spännande!

Freja & Keyra rök ihop idag. Helvete vad arg Freja blev på henne. Keyra blev irriterad över att valparna försökte dia när inte hon ville, då fräste hon åt Freja. Freja är lagom trött på Keyras humörsvägningar så hon blev jättesur och fräste tillbaka. På mindre en tre sekunder så var det fullt slagsmål. Alla som har försökt stoppa ett hundslagsmål vet ju hur rörigt det blir och hur fort det går. Mamma var inte i närheten och jag kan inte dra isär åt två håll samtidigt. Dessutom väger dom två mer än mig så jag såg ingen annan lösning på problemet än att kasta mig imellan. Kanske inte det smartaste valet, men endå ett som funkade. Jag slängde mig ner rätt imellan dom, fick ett jädrans bra grepp runt vardera halsband och kunde på såsätt fösa dom åt varsitt håll. Dom blev mest snopna över att matte kom flygandes, för 1min senare låg dom på varandra och sov i soffan. Ingen större skada skedd, jag fick ett nyp i armen i rena farten och Keyra har ett jack i bakhuvudet. Man börjar endå spekulera hur illa det hade kunnat gå, med tanke på att Keyras huvud mycket väl får plats i Frejas mun. Freja är ju trots allt nästan dubbelt så stor. Jaja, tur är väl det att Freja & Keyra lyssnade på mig när jag kom ner flygandes mitt i fighten. 

Moe & Hera (Våran älskade Maud är hos Mammas kille idag, där hon jagar sorkar på åkrarna, springer i snön och myser framför kaminen)

Mio & Freja, Mio är väldigt stor tycker jag, han är trots allt bara 5v.

Moe & Hera

Jag skriver så hjärnan ryker men det tar tid. Historien om Keyras valpar är invecklad men den kommer. Den tiden jag kan sitta vid datorn är när alla hundarna sover, dvs från 23.00 och ett par timmar framåt. Resten av dagen är det full rulle. Jag skojar inte när jag säger att jag knappt hinner duscha, eller ta på mig. Det är bara hundar just nu, hundmat, hundrastning, hundbråk, hunduppfostring, valpgnabb, valpmat, valpbett, valpkiss och bajs, valp tuggar på något farligt, valp biter valp osv osv osv.. Det är inte en lugn stund! 

Det har inte gjort det lättare med svininfluensan på detta heller. Vad kan man säga, det finns inga undanflykter när man har hund. I detta fallet tre tikar och 8st 5v valpar, samt 4katter!

Alltid ska nånting krångla också. Tjaffs med blocket annonsen pga en oansvarig hundägare. Allting kommer i "historien". Imorgon är det måndag... Godnatt!

Jag är på bättringsvägen, febern har försvunnit. Så länge man slipper febern kan man handskas med resten. Min storasyster och hennes yngsta pojk har varit här idag och tittat på valparna. Jag skulle även försöka hjälpa henne med ett arbete i programhantering. Vi kom dock inte så långt mitt i kaoset så vi får fortsätta en annan dag.

Just nu sitter jag och dricker en cocacola. Mio & Ted biter mig i fötterna. Dante biter Moa i öronen och hon skriker, Moe har lek-ryck på golvet, Lillemor ligger i koma i valpsängen och Mozart försöker somna trots Ruts envetna försök till lek... Freja ligger i min säng och tittar trött på dom små liven. Hon kurrar åt mig och vill att jag ska komma och lägga mig i sängen. Dvs, ge henne tillgång till att krypa ner under täcket. 

Just det, Lillemor ser ut att bli en Blue eyed Blue Brindle with white marks. Mycket spännande då jag är väldigt faschinerad utav just den blå tonen. Här är några tex på hur det kan se ut.

Blue Brindle med vitt..

Blue brindle med vitt samt ljusa ögon..

Blue med vitt och blå ögon.. Helt oltroligt vacker!
OBS: Bilderna är lånade ifrån google.
Såhär ser Lillemor ut nu, hon är inte tingad!

4v.

4v.

3v.

Jävligt mäktigt, ett nytt år. Förhoppningsvis tar vi detta året med en klackspark och lever utav bara helvete. Nyårsafton var väldigt lung och behaglig för våran del. Vi firade med familjen, god mat, vin och champange. En film, massor av godis, 8st 5v valpar, tre tikar och fyra katter. Freja var superduktig. Jag trodde att hon skulle vara traumatiserad efter förra årets fruktansvärda nyårsafton men icke. Hon brydde sig inte ett smack! Vi hade ju förberett för det värsta, spikat för fönstret med täcken och packad filt osv. Så himla skönt att det gick så bra! Var vi glada då eller? Oja.. Keyra, Hera & Valparna var också helt obrydda av fyverkerierna. 

Keyra blev 10 månader den 22/12-2009
Freja blev 2 år den 29/12-2009
Hera blev 9 månader den 29/12-2009
Valparna blev 5v idag, den 1/1-2010


Från vänster: Ted, Moe, Lillemor, Rut, Dante, Moa, Mio, Mozart!