Fysjutton vad underbar dag det har varit. Inte! Men vi kan ju glädjas en stund åt att den faktiskt började bra. Ni vet en kopp kaffe, rastning av hundar, lite frukost, öppna posten.. Innan det gick utför dvs, pang sa det (okej kanske inte pang) så började Freja spy, pang sa det så började Hera spy.. Dom varvade varandra med en grym tajming och kaskadkräktes som om dom tävlade med varandra. Heeela storarummet, hela extrasängen, heeela mammas säng, heela min säng. 3 ica kassar senare har vi en huttrandes Hera i soffan som aldrig spytt förut och som var helt förskräckt över upplevelsen, en glad Freja på tom mage som skiter i vilket.. Jag & Mamma torkar ikapp spyorna, gör rent sängarna och bäddar nytt. Puh.. 

Det går en timma...
Jag hör det där hämska "klunk klunk klunk" nu spyr jag lätet..
Går in i mitt rum, till min nybäddade säng och ser den vara nerdränkt i spyor. Hera huttrar brevid med en "ojdå-förlåt-kunde-inte-hålla-mig-tills-jag-kom-ner-till-golvet-fy-vad-äckligt-det-luktar" min.. Fick slänga allt i tvätten och börja om ifrån början. Varför dom spydde? Jodå, dom kalasade på kattskit här till frukost.. Freja mår finfint och löper på som hon ska. Hera ska få överkokt buljong ris här strax. Det var allt för oss, den här gången..

Jag ska berätta en grej. Jag kom precis hem ifrån sista promenaden med tjejerna. Det hände något märkligt som ändå glädjer mig. Jag står liksom halvägs in i en skogsdunge (Freja är lite för fin för att bajsa inför publik) med tjejerna. Det blåser ju storm ute och helt plötsligt känner jag en stark lukt. Tänk er en blandning mellan aciton, sprit och T-röd. Som om det var någon som höll en nerdränkt duk i ansiktet på mig. (eller satt och boffade i buskarna, vem vet.) Så var som tur är inte fallet, men lukten var väldigt intensiv iallafall. Jag har ingen aning om vart det kom ifrån och det spelar inte så stor roll heller. Vi fortsätter hemmåt, tjejerna tassar på som vanligt. 

När vi är nästan hemma, tvärstannar Freja och vänder sig om. Hon ställer sig, gör sig så stor som hon bara kan, reser en ragg längsmed hela nacken-ryggen-svansen som inte är utav denna världen och skäller dooova mööörka skall med långa mellanrum. Så djupa har jag aldrig hört dom förut. Jag säger ingenting utan tittar bara åt det håll hon tittar. Ser ingenting men känner väldigt tydligt att det är någon där. (jag brukar inte ha fel) Freja är lugn, jag är lugn. Jag stannar henne, klappar om henne och säger, "Tack, Tjejen. Duktig du är!". Vi fortsätter lugnt våran promenad. Jag med vetskapen om att hon skyddar mig till 110%, hon med vetskapen om att jag är henne evigt tacksam och personen som var någonstans i närheten med vetskapen om att se ljuset om han/hon hade närmat sig.

Nu tänker säkert många att jag har inbillat mig att det stod någon där (någonstans i buskarna eller nånting) och att Freja har överdrivit eller reagerat i rädsla för att det blåser eller något annat dumt. Men nej, så är inte fallet. Jag litar på min egna inuition såpass mycket att jag vet vad jag känner och jag litar på Freja, på hennes intuition. 

Som många säkert vet så har jag och Freja ett speciellt band, hon är min ängel och jag hoppas innerligt att hon ser mig som sin. Jag skyddar henne till döden och jag vet att hon gör samma för mig. Inte för att jag känner att jag behöver det beskyddet, men det känns ändå väldigt väldigt tryggt. Med tanke på hur min situation har sett ut dom senaste 6åren. Det går inte att sätta ord på vad vi har, det finns bara där. Jag ville bara dela med mig av det här, för jag känner att stoltare över henne har jag nog aldrig varit. 

Ni kanske inte ser detta som en stor grej, men det gör jag. För nu vet jag att jag har en pålitlig hund som reagerar precis så som hon ska i rätt situation. Med lugn, trygghet och säkerhet. Det är DEN uppfostran som jag har eftersträvat. Trygghet, stabilitet och lugn! Jag älskar min Freja. Jag är stolt över henne, jag är stolt över mig själv. Jag är stolt över det som jag har lyckats åstadkomma med henne under den tiden som har gått hittills. Jag ger mig själv en klapp på axeln och mängder med kärlek till Freja. MIN stolthet!

PS: Om ni undrar vad Hera gjorde under tiden så fångade hon blåsten i munnen varvat med att jaga löv studsa i kopplet och bara vara det oberörda yrvädret som hon är.

Duktig min tjej! :)

Dom har ju varit på landet över helgen. Mys!

Hera

Freja Hera & Gizmo

Freja & Hera - Landet

The "Shitbull" in haunting position

Idag äntligen var jag förbi hundenshus och hämtade min tröja haha. Kimsan & hundarna hängde på. Efteråt tog vi en promenad bort till inhängnaden för att möta Robin & Chiva. Tyvärr gick inte flickorna ihop den här gången. Men mina tjejer fick leka med rottis pojken Rambo istället. Fart kan man också kalla det! Dom har levt rövare här idag. Freja testar sina gränser och Hera är inte långsammare hon. Dom fick varsitt märgben förut och det var ju ett jävla projekt att få dom att ligga med varsitt ben och inte i soffan eller sängarna. Men tillslut gick det, Freja låg i sin bädd och tugga och Hera låg på en filt. Bytte ben med varandra en sisådär 5ggr men det gick bra tillslut. 

Hera's tenknik när hon vill komma någonvart är inte sann asså. Hennes massiva styrka som kommer fram när hon hänger sig (läs: med alla fyra ben bakåt längsmed marken) är extrem. Kanske har vi en weigtpulling brud i henne? Man vet aldrig.. Men jag får la fortsätta att vara enveten och hålla emot (läs: luta mig med hela min vikt åt andra hållet) tills hon ger med sig och lyssnar. Vi kämpar på! Koppelträning är ett heltidsprojekt. Jag är fortfarande inte klar med Freja. Kämpaglöd, kämpa kämpa kämpa!

Men vad gör man inte för sina änglar?

True love is hard to find
difficult to leave
and impossible to forget

Hur kul som helst! Som vanligt på HundensHus.. Vi provade Agility, gick tipspromenad, pratade med alla underbara instruktörer och hälsade på en massa vovvar. Freja fick massor av berömm som vanligt! (blir lika glad varje gång, för hujeda vad jag har jobbat med henne). Hera fick sina komplimanger också! Hihi.. Mina fina tjejer!

Jag hoppas innerligt att jag svarade rätt på alla tipsfrågor, för man kunde vinna jättefina priser. 1:a pris var en  kurs. Dom andra minns jag inte, siktar givetvis på 1:a priset!! :) Dom frågorna som jag tvekade på var om Dalmatinern var en fågelhund, drivande hund eller sällskapshund. Jag kryssa i Drivande, kollade upp det nu och det var rätt! (rasgrupp 6 : Drivande hundar, samt sök- och spårhundar) Den andra som jag var osäker på var, vilken av dessa hundar som inte kan skälla: Basenji, shit tzu eller pomerian. Jag kryssa Basenji, kollade upp det och det var också rätt! Den skäller inte men är endå inte stumm.

Hoppas hoppas hoppas att jag vinner! Tjoho, vad jag är tävlingslysten!!

Igår: Var på möte med min coach. Vi ringde till skolan och jag hade tyvärr inte kommit in. Det var 4 per plats som hade sökt och inte en enda reserv hade kommit in. Synd! Jag ska söka i januari och förhoppningsvis komma in nästa höst. Tills dess fortsätter jag där jag är nu. Ska även få en praktik. Vill passa på att skaffa mig så mycket erfarenhet som möjligt inom olika typer av arbeten. Lättare att få extra jobb sen! Efter mötet promenerade jag hem och mötte Mamma & Hundarna, för en långpromenad. Vi filmade lite haha. Fan så jag betéer mig

Idag: Var hos min psykolog. Promenad med hundarna & Mamma. Gick och hämtade ut ett paket på posten, filmade lite. Freja fick bära klövjeväskan och ville även bära paketet som vanligt.

Senare var det match. Majorna Bk! Grymt trevligt som vanligt. Även om det började ösregna haha, men det gick över. Vi satte oss i bilen (som vi parkera vid sidan av målet) så länge. Vi blev glada igen när lite tröjor åkte av i halvlek osv..

Nu ska jag nog läsa nån utav mina nya böcker som kom idag. Läser typ 4st samtidigt nu. Fan får ju tagga ner lite.. Får nog läsa ut, Aldrig fucka upp, iskallt och stenhårt, luftslottet som sprängdes och pinocchio effekten först. Eller se en film, vi får se. Tjao.

Två fucking mega pappalångben har flugit runt här inne nu. Spindelrädd som jag är bussar jag Canarion & Shitbullen på dom. (Dom åt upp dom) Halelulija!

Den 29e augusti blev Freja 18månader, Hera blev 5månader.
Jag mätte dom idag. 
Freja är 61cm i manken och väger 31kg. 
Hera är 44cm i manken och väger 15kg

Var inne och läste rasstandarden på SKK om Dogo Canarion
(Freja är 95% Presa Canario)
Ville se mankhöjdsmåtten och viktmåtten igen. 

Dogo Canario:
Manhöjd för tikar är: 56-61cm
Vikt för tikar är: Minst 40kg

Med andra ord ska Freja upp 9kg i vikt. Det håller jag med om! Hon har magrat av sig rejält nu när hon har matvägrat som en sl*na den sista tiden. Men nu kors i taket, äter hon sin mat. BRA mat! Freja äter Eukanuba Adult Large. Hera äter Eukanuba Puppy & Junior Large. 

Hon är så fin i pälsen nu Freja, så himla fin. Så nu blir det nog jävligt bra ska ni se. Nu startar vi muskelbyggningen. Nu när tösa är 18månader så hon kan ta lite "hårdare" träning.